Ansikte mot ansikte

Tavlorna är av A4-storlek. Eller snarare ”smålek”. Du kan säkert föreställa dig hur det är att försöka klämma in ansiktsdrag på någon centimeterstor yta, med en pastell eller pastellpenna som är stora som stockar — relativt sett. Och sedan dessutom ge anletena ett passande uttryck.

Marias ansikte är tre centimeter från hakspets till högsta punkten på ögonbrynet.  Och Simons är 2 cm från ögonbryn till munnens nedre kant där skägget tar vid. Jag hade tur, och lyckades peta dit pigmentet på ett sådant sätt att ansiktena uttrycker det jag ville att de skulle säga.

Simon (station 5) ska uttrycka öm hjälpsamhet. ”Låt mig få lätta din börda, åtminstone en kort bit, en liten stund”.

Närbild på Simon (station 5)

I många korsvägar visar den 4:e stationen en Maria som är helt avsvimmad. Jag tycker inte om Maria som hjälplöst offer. Det är trots allt ganska tydligt i skriften att hon var en samarbetspartner till Jesus. Eller vad man ska kalla det. På hennes anmodan utför han sitt första publika under, till exempel. Det är hon som närvarar när apostlarna samlas efter Jesu död. Även om det inte står särskilt mycket om henne i bibeln, så känns det inte helt nödvändigt att föreställa sig Maria som liten, vän och tyst. I många framställningar verkar hon närmast hjärnbefriad, ett viljelös rö. Sådan är inte min Maria. Hon är ett redigt fruntimmer, som har gått igenom mycket och är modig, vis och kärleksfull. Självklart känner hon stor smärta i den här situationen, men hon är kapabel. Jag menar, en mor som klarar av att vara vid sonens sida utan att kunna hjälpa honom när han torteras och dödas — hon är stark.

Närbild på Maria (station 4)

Så här ser Maria ut när vi zoomar in. Jag fick jobba på ett annat sätt just för att anskitet är så pyttelitet. Kontrasterna är större än om det varit stort som en handflata, med fingrarna inräknade. Det är naturlig storlek, som är ganska bekväm att måla. (Testa själv: om du sätter din hands ‘häl’ mot din haka, så bör fingertopparna nå hårfästet i pannan — eller, för vissa herrar, där det satt när ni var en sisådär 20 år gamla.) Högdagrarna är ljusare i miniatyren (för ljusa för fullstorlek), och läpparna är rödare. I den storlek jag visar här ser det ut som om hon har läppstift, och ganska rikligt, men i verklig storlek, 3 cm, så behövs det röda för att det inte ska se intetsägande och onaturligt ut.

Egentligen är det fantastiskt hur hjärnan fungerar. Den tar den ganska knapphändiga information som finns i bilden och ser ett fullständigt ansikte, eftersom den känner igen formerna. En antydan räcker, till och med mycket knappare än vad du ser här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s