Syndabockar och Yom Kippur: paralleller

The Scapegoat
av William Holman Hunt

Jesus som Syndabock ligger kanske nära till hands, eftersom han gavs skulden för något han inte gjort. Men gräver vi lite vidare så ser vi att återigen finns det starka paralleller till urgamla judiska bruk, särskilt religiösa fester.

I Wikipedia kan vi läsa:
… I Antikens Grekland tillämpades en ritual med en mänsklig syndabock (pharmakos), då en funktionshindrad, tiggare eller kriminell gavs skulden för sjukdom, svält eller invasioner och drevs ut ur samhället. …
Som metafor används ordet syndabock när en person ges, eller tar på sig, skulden för det någon annan gjort. Att ”leta syndabockar” innebär att man försöker peka ut enskilda som skyldiga till händelser där egentligen många är skyldiga.”

Jo, jag klippte bort den bit som handlar om det judiska bruket (tre rader), därför att jag tänkte gå in lite närmare på de slående parallellerna med Jesu lidande. Skillnaden mellan grekerna och judarna är slående – medan grekerna gjorde sig av med jobbiga människor gav judarna av det bästa de hade till offer. Det var felfria djur, bara det var gott nog åt Gud.

Det judiska bruket med en syndabock är mycket gammalt. Redan i 3 Mos 16 ger Gud noggranna instruktioner om hur försoningsdagen skall firas – Yom Kippur.

Aron (Mose bror, högsta prästen) skall tvätta hela kroppen och klä sig på ett speciellt sätt, bland annat skall ha ha en livklädnad vävd i ett stycke. Han skall offra för sig, för sin familj, och till sist är han värdig att offra för folket, som skall ge honom två bockar till syndoffer.  Och vad som händer med dem är det riktigt intressanta.

De två bockarna som är syndoffer blir föremål för en urvalsprocess som sker med hjälp av lottdragning. Den ena bocken blir på så sätt bestämd åt Herren, och offras, medan den andra bocken blir bestämd åt Asasel.

Vem, eller vad är Asasel (azazel)?  Ett klippstup? En demon eller en omskrivning för den onde? En öde plats? Kanske den enklaste förklaringen (Ockhams rakkniv är effektiv) ligger i att läsa ordet som ett adjektiv: ”den som borttager synder”.

Nå, åter till bocken. Aron skulle lägga händerna på syndabocken och bekänna folkets synder och därmed så att säga föra över dem till bocken. Sedan skulle en man ta bocken och släppa ut den i öknen.
Tänk dig själv att vara den person som tar tag i bocken. Den kryllar av ”synd-baciller”, och vad händer om de ”smittar” och fastnar på dig? Så småningom uppkom seden att låta en främling, en icke-jude, ta bocken ut i vildmarken, eftersom Israels folks synder inte kunde fastna på honom.

Parallellerna då? Här är facit:

GT: Livklädnad vävd i ett stycke. NT: Livklädnad vävd i ett stycke.
Tolkning: Jesus var översteprästen som skulle utföra det speciella syndoffret.

GT: Valet stod mellan två bockar. NT: Pilatus låter folket välja mellan att ge Jesus bar Josef eller ogärningsmannen Jesus bar Abbas (Barabbas) fri. Folket väljer den senare. (’Bar’ betyder son.)

Tolkning: Jesus görs till syndabock, i strikt judisk religiös betydelse.

GT: Syndabocken bär Israels folks synder, och dessa sonas när bocken dör. Enligt NT tog Jesus på sig alla människors synder och dog för att sona dem.
GT: Syndabocken ges till en främling, en hedning, som för ut den ur staden för att dödas. NT: Jesus ges till främlingarna och ockupanterna romarna som för ut honom ur staden för att dödas.

Tolkning: Jesus är både översteprästen som offrar, och syndabocken som offras.
Stöd för tolkningen: Jesus är tydlig med att hans liv tas inte, han ger det själv. (Joh 10:17-18)

Ofta är bibeltexter mycket kortfattade, så till den grad att vi i dag missar betydelsen. Det verkar dock som om detaljer som nämns där är starkt betydelsebärande, trots knappheten. Eller, på grund av knappheten. Dåtidens läsare och lyssnare kunde sina koder, sina religiösa och kulturella kontexter, precis som vi kan våra i dag, när vi vet vad ”göra en pudel” innebär, men kommer någon att veta om 2000 år? På samma sätt missar vi kortformer i text som skrevs för 2000 år sedan.

Om det står att Jesu livklädnad var vävd i ett stycke, så har det en betydelse. Normal sett brukar inte evangelisterna göra några mer djuplodande modeobservationer. När livklädnaden nämns, så är det en signal till oss att här är något viktigt dolt i något till synes trivialt. Till exempel att det anmärkningsvärda var att det var översteprästen som bar en sådan klädnad.

Esoterika: I Hunts målning ser vi att bocken har något rött på huvudet. (Se större bild på Wikipedia.) Hur skulle prästerna och folket veta att Gud tagit emot syndoffret i bocken? Långt före smarta telefoner (man kan ringa med dem också!)  fanns det underverk som fungerade över avstånd. Man band en röd tråd om bockens huvud, och man band en röd tråd vid templets portar. Om Gud var nöjd, så blev tråden på templet vit, och firandet kunde börja. Det fanns en tid när tråden förblev röd och inte omvandlades till vit. Det berättas att den tiden var från år 33 till år 70, när templet förstördes.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s