Det judiska påskalammet, visuellt slående likhet

På Jesu tid fanns det många olika religioner runt Medelhavet. Både romarna och grekerna hade många tempel. För dem utmärkte sig judarna genom att ha bara ett endaste ett. Templet var navet och centrat i judendomen, av många anledningar. En sådan anledning var att det var endast i templet som offer kunde utföras.

Jerusalem var inte en stad med ett tempel, det var ett tempel med en stad omkring sig.

Prästerna tjänstgjorde i skift, och särskilt många behövdes vid de största högtiderna. Folket tog sina djuroffer till templet, överlämnade dem åt prästerna så att dessa utförde det rituella dödandet.

Men det fanns ett undantag.

Under den judiska påsken offrade folket (männen, familjefäderna) själva sina påskalamm.

Jesus hade skickat Petrus och Johannes till Jerusalem för att förbereda påskmåltiden. Låt oss följa dem när de bär sitt felfria årsgamla lamm upp till templet. Om det var ett eller flera lamm förtäljer icke historien.

Vi kan tänka oss hur staden nästan brister i sömmarna när alla är där för att fira påsken. De bär sina levande lamm upp till templet. Det är en kakofoni av stadens vanliga ljud, extra många människors röster, och lammens bräkanden. Trängsel, svett, gödsel.

När de kommer fram till templet köar de för att komma fram till en låg mur i den inre offergården, där de möts av prästerna på andra sidan muren. De lägger sitt lamm över muren på ett sådant sätt att lammets huvud hänger över på andra sidan. Prästen sätter en skål eller bägare under lammets hals, och Petrus eller Johannes skär ett snitt it halsen på lammet så att blodet strömmar, och prästen fångar upp det i skålen. När allt blod runnit ut i skålen lämnar prästen den till nästa präst, som skickar den vidare i en kedja av präster. Den som är i änden på kedjan häller ut blodet vid altarets fot, som offergåva. Enligt judisk uppfattning finns själva livet i blodet.

Flått lamm med den första pålen anbringad

Petrus och Johannes tar sitt lamm och går till en av templets öppna gårdar som är avsedd för att männen ska kunna flå lammen och ta ut inälvorna. De virar tarmarna runt lammets huvud. Sedan sticker de en träpåle tvärs igenom lammet, från dess gap till… [host]… där gödseln kommer ut, och de binder lammets fötter vid pålen. De får vara mycket noga med hur de gör, för inget ben i lammet får brytas. Därför fläker de inte upp bröstkorgen. Sedan tar de ännu en träpåle och kör den genom lammets skuldror, och fäster frambenen utmed denna tvärbjälke.

Lammet måste ätas inom templet, men med tanke på att det offras omkring 250 000 lamm under påsken så är tempelområdet utsträckt till att gälla hela staden inom murarna. Offret skulle vara förgäves om lammet togs utanför staden. Det finns inte rum för alla pilgrimer i Jerusalem, så många sover i byarna runt omkring, eller ute i naturen – men lammen äter de inom murarna.

Så beger Petrus och Johannes sig tillbaka ut i staden, liksom alla män som offrat it templet, bärandes sina korsfästa offerlamm. Tänk bara, hela Jerusalem är fullt med korsfästa lamm! Petrus och Johannes går till huset med den övre salen, för att låta tillaga måltiden.

Lammet tillagas, frambenen är fästa vid tvärbjäken, elden är tänd

Lammen måste grillas över öppen eld, och man sticker ned pålen med lammet i jorden, och tänder en eld.

Källor:

The Crucifiction of the Lamb, av Justin Taylor

Dialogue with Trypho, av Justinianus Martyren.

Föreläsning av Teol Dr Brant Pitre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s