Station 14, den sista, från början till slut

Korsvägens fjortonde station visar gravläggningen. Traditionellt har scenen två typiska framställningar: a) ett följe bärande Jesu kropp till graven och man ser ofta en öppning i klippan, och b) följet är inne i gravgrottan och antingen baxar de kroppen i graven (otidsenlig sarkofag) eller så ligger kroppen på en hylla (som på lit-de-parade).

Visuellt så söker jag en viss variation i bilderna. De två föregående stationerna är utomhus med en himmel som visar natt fast det är dag. Jag hade kunnat välja att göra station 14 från utsidan av graven, med natthimmel, och det skulle ha matchat stationerna 12 och 13.

Men jag valde att placera scenen inne i grottan, upplyst av facklor. Bland annat för att matcha inredningen i kyrkorummet. Golvet är ett honungsfärgat träslag (ek?), och det skiftar i färg beroende på ljuset, och metallerna i rummet är mässing, och båda får mycket varma toner när de är belysta av lampor och levande ljus. Så i varje bild har jag lagt in ett visst mått av varma färger, vid sidan av det blå, grå, och rosa (med grön accent). Nu får den 14 stationen ett varmt intryck, och en tanke jag har är att värmen förebådar uppståndelsens glädje, men först skall Jesu kropp läggas i gravens varma livmoder innan han föds — uppstår — på nytt.

Det röda återfinns här återigen i blodet i sidan och på pannan, men också i dess orangea varianter när ljuset spelar på grottans vägg. Blått och rosa är mer dämpat, men finns där.

I bildserien ser vi att jag radikalt ändrat vad jag först tänkte. Jag tyckte helt enkelt inte alls om den förebild som inspirerat bilden, eftersom det blev för mycket fokus på duken, och jag ville att blicken skulle koncentreras på själva händelsen. Så innan jag började med själva målningen behövde jag lösa problemet.  För att hitta nya idéer tittade jag på vad gamla mästare åstadkommit, och fann att Tizian gjort en ömsint och vacker gravläggning som passade mycket väl med mina övriga tankar kring bilden. Hans målning är mycket större, och med många människor, men jag kunde låna formerna för vad jag har målat från honom. Skiss och notan är från den första idén, och från och med undermålningen är det Tizian som inspirerar.

Station 13 alla steg

Den är färdigmålad, det fattas bara de romerska siffrorna.

Scenen visar när Jesu kropp är nedtagen från korset, och lagd i sin moder Marias famn. Det är fortfarande mörkt som på natten, fast det egentligen är dag. (Se mitt resonemang i posten En fråga om tidpunkter för Jesu lidande.)

Först tänkte jag mig att scenen skulle vara upplyst av facklor, men det kändes som om ljuset skulle bli alltför annorlunda mot de andra tavlorna. Det fick räcka att det är natt. Så vi kan tänka oss ett överjordiskt ljus som en spotlight som lyser upp figurerna. Korsets stam och stegen i bakgrunden blev jag tvungen att ändra från dimmigt belyst till siluett, eftersom det såg ut som solnedgång snarare än natt. Det har ändrats mellan steg två och tre.

För att få tillräcklig kontrast mellan Marias blå klädnad och himmelen fick jag göra ganska mörka skuggor inne i vecken.

I de tavlor som har mer än en figur har jag kunnant använda samma färger för ansikten och hud för alla personer. Men inte här, eftersom en är levande och den andre är ett lik. Döda människor får en mycket speciell hudfärg, den är mer blå och ser definitivt livlös ut. Så jag har ansträngt mig att framhålla skillnaden.

Jag har också försökt att få Marias sorg att vara värdig. Hon tittar upp mot himmelen, och man kan läsa in mycket känslor i det. Den tanke jag haft (vilket inte betyder att det är vad du ser, du tolkar som du ser det) är att hon söker styrka att uthärda smärtan.

Den ”röda tråden” kommer in här ganska uppenbart i hennes kläder, men också i blodet från såret i Jesu sida.

Här visar jag från idé, genom alla stadier, till avslutad målning:

Station 12 ändrad

Eftersom de omgivande stationerna har större färintensitet gjorde jag om station 12 vad gäller bakgrunden. Jag har också städat upp alla kanter och linjer.

Däremot har jag inte get fotot korrekta färger, eftersom jag postar det här när det är mörkt ute. Det behövs dagsljus för att se färgerna korrekt. Så den kan vara både för mörk och för intensiv. Det gäller föresten alla bilder jag visat hittils.

Station 12, steg fyra

Station 12, undermålning och steg 3

Efter att långsamt ha stegrat känslan av ljus i tavlorna, så kom jag till station 12, Jesus ger upp andan. Enligt berättelsen blev det redan vid korsfästelsen mörkt som på natten. (Se min diskussion om ljusförhållandena under den dagen.) Jag vill visa den dramatiken tydligt, så de sista tavlorna är målade med tanke på att det är nattmörkt.

De två föregående stationerna i korsvägen, 10 och 11, målas ibland med mörk och stormig himmel, och jag förstår mycket väl den symboliken. Men för mig kändes det angeläget att de hemskheter som människor kan begå mot varandra inte illustreras av en scenograf. Det kan vara en strålande dag, som kontrasterar mot vad som sker. Det onda göms inte i fysiskt mörker, utan det sker i alla sorters ljus och väderlekar.

Station 12 har jag avsiktligt lämnat ofärdig (i steg 3, och det behövs inte mer), eftersom jag är osäker på hur bakgrunden (enbart natthimmel, men med lite scenografiskt drama i ljuset) kommer att fungera med de följande två stationerna. I själva verket målade jag den redan efter station 3, men jag visar den här i nummerordning.

Framför allt tror jag att intensiteten i bakgrunden behöver ändras, den ser nu lite ”mjölkig” ut. Vi får se vad jag kan hitta på. Konceptet kommer inte att ändras, här är det drama som gäller! Från strålande dag till natt från en bild till en annan.

Stationerna 10 och 11, steg fyra

Äntligen! Nu är de lika nästan klara som de föregående stationerna/bilderna i korsvägen. Detaljerna krävde sin kvinna. Det var mycket händer och fötter i dessa, förutom alla muskler. Men det fick jag ta, eftersom mannen som spikar i station 11 tillför så mycket dramatik och rörelse. Jag gjorde en ändring i station 10 — det var så mycket raka veck som hängde ned till kanten på tavlan — rörigt intryck, drar blicken till kanten — så jag tog helt enkelt bort några, och fick en lugnare bild. I station 10 är den viktiga händelsen centrerad på hans livklädnad, så den har fått många veck och skarpa kontraster.

Spiken är rätt stor, mycket för att den ska synas bra för betraktaren. Och handen låter jag blöda mycket.

Annars har jag hållit Jesusgestalten långt från Mel Gibsons vision, och undvikit blod. Någonstans så känner jag att det fysiska lidandet visserligen var på gränsen till outhärdligt, men att det största lidandet rimligen bör ha varit på ett andligt plan. Jag menar så här, att lidandet på något sätt bör ha varit gudomligt, och korsfästelse var trots allt en vanlig om än mycket grym romersk tortyr- och avrättningsmetod — dvs många (relativt sett) människor hade lidit på samma sätt, fysiskt. Nåväl, detta är min personliga reflektion.

Å andra sidan ville jag undvika det allför kitschigt sockersöta som man ser i många korsvägsserier. En fullkomligt oberörd eller sött leende och plastig Jesus som elegant trippar fram är inte heller min bild av det hela.

Har du lagt märke till något med bilderna?  Jag tänker på att jag  har följt hur ljusets intensitet ökar under dagen. I måleri åstadkommer man ljus med kulör och valör. Så de här två bilderna är min korsvägs höjdpunkt vad gäller färgintensitet. I följande stationer kommer dramatiken att uttryckas på annat sätt.

 

 

Stationerna 7, 8 och 9, steg fyra

Nästan färdiga! Jag sparar det allra sista fingranskningsarbetet till sist, för jag vill inte fastna i att göra varje tavla ”perfekt” — då riskerar jag att inte bli klar i tid. ”Tänket” är lite olika i de skilda stadierna, och medan jag målar vill jag hoppa över det tillstånd hjärnan befinner sig i när man fullbordar verken.  Jag vill få hela korsvägens serie färdigmålad, och sedan sätta dit sifforna på ett snyggt sätt. Hittills har jag bara indikerat var siffrorna skall vara, men det är bättre att putsa på dem när tavlan är klar. Jag kommer också att gå över de kanter och gränser som behöver det, och göra eventuella ändringar. Men först skall alla bilder vara målade.

Här visar jag också korsvägens station 9, Jesus faller för tredje gången. Den gjordes i April, som arbetsprov, så den har varit klar sedan dess. Och då tänkte jag inte på att fota stadierna, så den har jag bara som färdig tavla. (Minus siffror, då hade vi inte bestämt om siffrorna skulle sitta på ramen eller vara i bilden.) Jag behöver nog ändra håret och törnekronan, för att de ska vara enhetliga med de andra bilderna. Jesus blev lite väl blond för att se ut någorlunda som en judisk man. När jag började på allvar med hela korsvägen tyckte jag att ett mörkbrunt hår var mer passande. Han har däremot fått ett ganska ljust ansikte. Det är för att jag ville att huden skulle kontrastera ganska mycket mot håret. Och så kan man tänka sig att en snickare tillbringar arbetsdagen mer i skuggan än vad till exempel en bonde eller herde gör.

 

Stationerna 7 och 8, steg tre

Trots ett gediget förarbete upptäcker jag små irritationsmoment vartefter jag målar på. I korsvägens station 8 har vi till exempel den gråtande kvinnans huvudduk som ligger över hennes rygg som en ‘tarm’. Det är ingen vacker form, så jag bestämmer mig för att trolla bort den. Livet blir enklare om man tar hand om problem så fort det uppkommer, eller så snart man upptäcker dem. Förarbetet är bland annat till för att finna och lösa så många störningar som möjligt. En annan aspekt av förarbetet är att lära känna motivet utan och innan, vilket underlättar vid målningen. Men det är alltid något som slinker igenom. Men en detalj är lätt att ändra — det är mycket värre om man upptäcker att man behöver ändra hela bilden därför att personens näsa tangerar ramen.

Som alltid i steg tre påbörjas tredimensionaliteten. Det ser lite grand ut som en råhuggen staty, och det är det som är skillnaden mellan steg tre och steg 4. I steg fyra slipar och putsar jag, för att runda ut formerna ännu mera, fast jag gör det genom att lägga till mer pigment, och skulptören genom att ta bort mera material.

Stationerna 7 och 8, steg 2

Några lager färg till. Och några ändringar. Jag ville ha det ganska mörkt bakom den hand som Jesus sträcker ut (station 8), för att den ska få så mycket kontrast att den blir en blickpunkt. I undermålningen (posten nedan) ser man hur jag först tänkt att det mörkare partiet skulle vara en skugga kastad på muren. Men jag tyckte inte om den allför raka linje som skuggans kant utgjorde. Så i stället uppfann jag en dörr i muren.

Stationerna 7 och 8 påbörjas

Här fick det bli en ändring av station 7, Jesus faller för andra gången. Om tavlorna kommer att hänga som det föreslagits, så kommer den att vara bredvid station 9, Jesus faller för tredje gången. De skulle ha blivit för lika, och spegelvända. Spegelsymmetri fungerar i mönster för tapeter, men inte för tavlor.