Det judiska påskalammet, visuellt slående likhet

På Jesu tid fanns det många olika religioner runt Medelhavet. Både romarna och grekerna hade många tempel. För dem utmärkte sig judarna genom att ha bara ett endaste ett. Templet var navet och centrat i judendomen, av många anledningar. En sådan anledning var att det var endast i templet som offer kunde utföras.

Jerusalem var inte en stad med ett tempel, det var ett tempel med en stad omkring sig.

Prästerna tjänstgjorde i skift, och särskilt många behövdes vid de största högtiderna. Folket tog sina djuroffer till templet, överlämnade dem åt prästerna så att dessa utförde det rituella dödandet.

Men det fanns ett undantag. Läs mer

Syndabockar och Yom Kippur: paralleller

The Scapegoat
av William Holman Hunt

Jesus som Syndabock ligger kanske nära till hands, eftersom han gavs skulden för något han inte gjort. Men gräver vi lite vidare så ser vi att återigen finns det starka paralleller till urgamla judiska bruk, särskilt religiösa fester.

I Wikipedia kan vi läsa:
… I Antikens Grekland tillämpades en ritual med en mänsklig syndabock (pharmakos), då en funktionshindrad, tiggare eller kriminell gavs skulden för sjukdom, svält eller invasioner och drevs ut ur samhället. …
Som metafor används ordet syndabock när en person ges, eller tar på sig, skulden för det någon annan gjort. Att ”leta syndabockar” innebär att man försöker peka ut enskilda som skyldiga till händelser där egentligen många är skyldiga.”

Jo, jag klippte bort den bit som handlar om det judiska bruket (tre rader), därför att jag tänkte gå in lite närmare på de slående parallellerna med Jesu lidande. Skillnaden mellan grekerna och judarna är slående – medan grekerna gjorde sig av med jobbiga människor gav judarna av det bästa de hade till offer. Det var felfria djur, bara det var gott nog åt Gud.

Det judiska bruket med en syndabock är mycket gammalt. Redan i 3 Mos 16 ger Gud noggranna instruktioner om hur försoningsdagen skall firas – Yom Kippur.

Aron (Mose bror, högsta prästen) skall tvätta hela kroppen och klä sig på ett speciellt sätt, bland annat skall ha ha en livklädnad vävd i ett stycke. Han skall offra för sig, för sin familj, och till sist är han värdig att offra för folket, som skall ge honom två bockar till syndoffer.  Och vad som händer med dem är det riktigt intressanta. Läs mer

Korsvägens tidpunkter och judisk tempeltjänst

Så varför spelar tidpunkterna under långfredagen någon större roll? Det var länge sedan, och klockslagen kanske var intressanta för folk som levde då, men behöver vi bry oss?

För mig är det intressant, eftersom det ger en helt annan kontext än vad jag en gång i den dimmiga forntiden fick lära mig i skolan.

Som med det mesta, så är en ytlig kännedom rätt tunn och inte särskilt intressant. Att gräva lite djupare och finna saker som få talar om gör det hela mer spännande. När jag letade efter bakgrundsmaterial till målningarna fann jag att jag blev fascinerad av den starka kopplingen till judendomens religiösa bruk kring år noll. Jesus började ju sitt liv som en snäll judisk pojke som lydde sin mamma. Hela sitt liv levde och verkade han bland judar (och romare, och andra folk som sökt sig till det Heliga Landet). Det judiska måste spela en viktig roll, tänker jag.  Och det visade sig att det gör det. Läs mer

Stationerna 1-3 Teckning på underlaget

I det här stadiet hade jag allt referensmaterial samlat. Förstudierna (ideskisser och Notan-skisser) var färdiga.

Nu var det dags att teckna. Först gjorde jag det på vanligt papper, och förde sedan över motivet på underlaget för målningen, och gick över det med en pastellpenna. Eftersom jag arbetar från stora färgfält för att senare göra allt mindre och mindre variationer i dem, så är det ingen större idé att gjöra en detaljerad teckning. Det blir mest konturer, och var ljus och skugga möts. Om något är särskilt svårt och detaljrikt kan jag antyda det i teckningen.

Du kanske tycker att teckningen ser stel och kantig ut. Det gör den, därför att den är kraftigt förenklad och gjord med ganska raka streck. Återigen handlar det om att spara tid och arbete — allt kommer ju att täckas med färg i nästa steg, och då förlorar jag det mesta av en mer noggrann teckning. Ändå är dessa teckningar mycket mer detaljerade än vad jag brukar göra, eftersom det är mycket som ska in på ett litet format. Även om de raka och kantiga strecken kommer att rundas ut, så bidrar de till en viss energi i bilden som är svårare att åstadkomma med rundade drag.

Den metod jag använder när jag målar utgår ifrån starka förenklingar som gradvis byggs upp till en inte obetydande komplexitet, och det kommer mycket mer om det vartefter jag skriver och visar bilder.

Station 1, teckning

Station 1: Jesusgestalten är något förändrad. Han har fått en något mer böjd hållning, och bar överkropp. Pilatus är inspirerad av en 1800-talsförlaga någonstans i Tyskland, och jag kunde inte motstå dels hur han ser mycket Grekisk och Romersk ut, men framför allt att han tvår sina händer. Jag hade kunnat välja det motiv som kallas för Ecce Homo (se människan), när Pilatus visar upp Jesus för folhopen, men på något sätt ligger Pilatus egna tragedi i handtvagningen. Jag menar, han ansåg inte att Jesus begått något brott, men när mediadrevet — förlåt, folkupproret ska det vara förstås — krävde blod vågade Pilatus inte stå för sin övertygelse. En sång på 1970-talet har texten: ”My father told me to keep my hands clean, but I must have washed them in a muddy stream.”

I referensmaterialet fann jag en intressant sak: Den romerska kejsaren kallades ibland för ”guds son”. Så när Jesus tillfrågas av Pilatus ”är du guds son”, fanns det en vidare mening än en judisk hädelse, en mening som betydde något för romarna. Var Jesus en upprorsman som ville hävda kejserlig gudomlighet? Hela rättegången blir plötsligt dubbeltydig.

 

Station 2, teckning

Station 2: Jesus tar emot korset utanför Pilatus palats, och bakgrunden är från Via Dolorosa som den ser ut i dag.

 

 

 

 

 

 

Station 3, teckning

Station 3: Jesus faller för första gången, och jag låter honom  göra det framför den kyrka som i dag står på den plats där det förmodades ha hänt.

När jag använder bakgrunder från Via Dolorosa så kommer kanske inte Jerusalemresenären att omedelbart känna igen sig, eftersom jag tar mig vissa konstnärliga friheter, men den riktiga platset är utgångspunkten. Pilatus palats finns inte annat än som några stenar, och det moderna Jerusalem sväller långt över den glamla stadens gränser, så den första och de fem sista bilderna får allmänt israelinspirerade bakgrunder. Om traditionen är riktig, så finns det i dag bara kyrkointeriörer att se för de sista stationerna, och det passar inte riktigt med hur det såg ut på Jesu tid.