Station 14, den sista, från början till slut

Korsvägens fjortonde station visar gravläggningen. Traditionellt har scenen två typiska framställningar: a) ett följe bärande Jesu kropp till graven och man ser ofta en öppning i klippan, och b) följet är inne i gravgrottan och antingen baxar de kroppen i graven (otidsenlig sarkofag) eller så ligger kroppen på en hylla (som på lit-de-parade).

Visuellt så söker jag en viss variation i bilderna. De två föregående stationerna är utomhus med en himmel som visar natt fast det är dag. Jag hade kunnat välja att göra station 14 från utsidan av graven, med natthimmel, och det skulle ha matchat stationerna 12 och 13.

Men jag valde att placera scenen inne i grottan, upplyst av facklor. Bland annat för att matcha inredningen i kyrkorummet. Golvet är ett honungsfärgat träslag (ek?), och det skiftar i färg beroende på ljuset, och metallerna i rummet är mässing, och båda får mycket varma toner när de är belysta av lampor och levande ljus. Så i varje bild har jag lagt in ett visst mått av varma färger, vid sidan av det blå, grå, och rosa (med grön accent). Nu får den 14 stationen ett varmt intryck, och en tanke jag har är att värmen förebådar uppståndelsens glädje, men först skall Jesu kropp läggas i gravens varma livmoder innan han föds — uppstår — på nytt.

Det röda återfinns här återigen i blodet i sidan och på pannan, men också i dess orangea varianter när ljuset spelar på grottans vägg. Blått och rosa är mer dämpat, men finns där.

I bildserien ser vi att jag radikalt ändrat vad jag först tänkte. Jag tyckte helt enkelt inte alls om den förebild som inspirerat bilden, eftersom det blev för mycket fokus på duken, och jag ville att blicken skulle koncentreras på själva händelsen. Så innan jag började med själva målningen behövde jag lösa problemet.  För att hitta nya idéer tittade jag på vad gamla mästare åstadkommit, och fann att Tizian gjort en ömsint och vacker gravläggning som passade mycket väl med mina övriga tankar kring bilden. Hans målning är mycket större, och med många människor, men jag kunde låna formerna för vad jag har målat från honom. Skiss och notan är från den första idén, och från och med undermålningen är det Tizian som inspirerar.

En fråga om tidpunkter för Jesu lidande

Eftersom jag målar relativt realistisk, tänkte jag att jag ville ha ett allmänt ljus i bilderna som passar tidpunkterna för de olika händelserna under långfredagen.

Det enda jag var säker på var att Jesus gav upp andan klockan tre på eftermiddagen, och att det var mörkt och blev en jordbävning så att förlåten i templet rämnade. Det fick jag lära mig i skolan när jag var liten. Allt vi lärde oss före femte klass var absoluta sanningar, det är så ett barn uppfattar det.

Dags att googla fram ett svar. Hoppsan, det var inte helt enkelt. Som så vanligt när det gäller religiösa frågor är tolkningar och meningar delade.

En vanlig tidslinje för långfredagen ser ut så här:

Olika typer av rättegångar pågick hela natten. Jesus ställdes inför sanhedrin (stora rådet, ”riksdagen”), fördes inför Pilatus, som skickade honom till Herodes, som inte var road och returnerade Jesus till Pilatus. Sista vändan hos Pilatus övertygar denne om att inget brott begåtts av Jesus. Jesus pryglas brutalt, för att beveka rådet, men de kräver att han skall korsfästas. Pilatus tvår symboliskt sina händer, för att visa att han inte tar ansvar för domen som han förkunnar.

  • 8:00-8:30 (andra timmen) Jesus bär korset till Golgata.
  • 9:00 (tredje timmen) Jesus korsfästs.
  • 12:00 (sjätte timmen) Dagen blir mörk som natten, jordbävning.
  • 15:00 (nionde timmen) Jesus ger upp andan.
  • 18:00 Jesus tas ned från korset och läggs i graven.

Det finns ett problem med den här tidslinjen, och det är att lördagens Sabbat började vid solens nedgång på fredagen. Där och då räknade man dygnet från solens nedgång. Eftersom solen i Jerusalem går ned klockan 18:00 eller strax efter (beroende på årstid, och detta var i stort sett vid vårdagjämningen så vi kan räkna med tolv timmars dagsljus), och eftersom inget arbete fick utföras under sabbaten, så bör nedtagningen, svepningen, och gravläggningen ha skett tidigare än 18:00, enär de som utförde och åtföljde gravläggningen var tvungna att vara hemma när sabbaten började. Det hinns inte på en kvart.

Dessutom så undrar jag om det blev ljust igen direkt efter korsfästelsen, under de tre sista timmarna av dagen, eller om mörkret höll i sig.

Så jag beslöt att leta lite till.  Läs mer