Station 13 alla steg

Den är färdigmålad, det fattas bara de romerska siffrorna.

Scenen visar när Jesu kropp är nedtagen från korset, och lagd i sin moder Marias famn. Det är fortfarande mörkt som på natten, fast det egentligen är dag. (Se mitt resonemang i posten En fråga om tidpunkter för Jesu lidande.)

Först tänkte jag mig att scenen skulle vara upplyst av facklor, men det kändes som om ljuset skulle bli alltför annorlunda mot de andra tavlorna. Det fick räcka att det är natt. Så vi kan tänka oss ett överjordiskt ljus som en spotlight som lyser upp figurerna. Korsets stam och stegen i bakgrunden blev jag tvungen att ändra från dimmigt belyst till siluett, eftersom det såg ut som solnedgång snarare än natt. Det har ändrats mellan steg två och tre.

För att få tillräcklig kontrast mellan Marias blå klädnad och himmelen fick jag göra ganska mörka skuggor inne i vecken.

I de tavlor som har mer än en figur har jag kunnant använda samma färger för ansikten och hud för alla personer. Men inte här, eftersom en är levande och den andre är ett lik. Döda människor får en mycket speciell hudfärg, den är mer blå och ser definitivt livlös ut. Så jag har ansträngt mig att framhålla skillnaden.

Jag har också försökt att få Marias sorg att vara värdig. Hon tittar upp mot himmelen, och man kan läsa in mycket känslor i det. Den tanke jag haft (vilket inte betyder att det är vad du ser, du tolkar som du ser det) är att hon söker styrka att uthärda smärtan.

Den ”röda tråden” kommer in här ganska uppenbart i hennes kläder, men också i blodet från såret i Jesu sida.

Här visar jag från idé, genom alla stadier, till avslutad målning:

Annonser

Station 12 ändrad

Eftersom de omgivande stationerna har större färintensitet gjorde jag om station 12 vad gäller bakgrunden. Jag har också städat upp alla kanter och linjer.

Däremot har jag inte get fotot korrekta färger, eftersom jag postar det här när det är mörkt ute. Det behövs dagsljus för att se färgerna korrekt. Så den kan vara både för mörk och för intensiv. Det gäller föresten alla bilder jag visat hittils.

Station 12, steg fyra

Det judiska påskalammet, visuellt slående likhet

På Jesu tid fanns det många olika religioner runt Medelhavet. Både romarna och grekerna hade många tempel. För dem utmärkte sig judarna genom att ha bara ett endaste ett. Templet var navet och centrat i judendomen, av många anledningar. En sådan anledning var att det var endast i templet som offer kunde utföras.

Jerusalem var inte en stad med ett tempel, det var ett tempel med en stad omkring sig.

Prästerna tjänstgjorde i skift, och särskilt många behövdes vid de största högtiderna. Folket tog sina djuroffer till templet, överlämnade dem åt prästerna så att dessa utförde det rituella dödandet.

Men det fanns ett undantag. Läs mer

Stationerna 10 och 11, steg fyra

Äntligen! Nu är de lika nästan klara som de föregående stationerna/bilderna i korsvägen. Detaljerna krävde sin kvinna. Det var mycket händer och fötter i dessa, förutom alla muskler. Men det fick jag ta, eftersom mannen som spikar i station 11 tillför så mycket dramatik och rörelse. Jag gjorde en ändring i station 10 — det var så mycket raka veck som hängde ned till kanten på tavlan — rörigt intryck, drar blicken till kanten — så jag tog helt enkelt bort några, och fick en lugnare bild. I station 10 är den viktiga händelsen centrerad på hans livklädnad, så den har fått många veck och skarpa kontraster.

Spiken är rätt stor, mycket för att den ska synas bra för betraktaren. Och handen låter jag blöda mycket.

Annars har jag hållit Jesusgestalten långt från Mel Gibsons vision, och undvikit blod. Någonstans så känner jag att det fysiska lidandet visserligen var på gränsen till outhärdligt, men att det största lidandet rimligen bör ha varit på ett andligt plan. Jag menar så här, att lidandet på något sätt bör ha varit gudomligt, och korsfästelse var trots allt en vanlig om än mycket grym romersk tortyr- och avrättningsmetod — dvs många (relativt sett) människor hade lidit på samma sätt, fysiskt. Nåväl, detta är min personliga reflektion.

Å andra sidan ville jag undvika det allför kitschigt sockersöta som man ser i många korsvägsserier. En fullkomligt oberörd eller sött leende och plastig Jesus som elegant trippar fram är inte heller min bild av det hela.

Har du lagt märke till något med bilderna?  Jag tänker på att jag  har följt hur ljusets intensitet ökar under dagen. I måleri åstadkommer man ljus med kulör och valör. Så de här två bilderna är min korsvägs höjdpunkt vad gäller färgintensitet. I följande stationer kommer dramatiken att uttryckas på annat sätt.

 

 

Stationerna 10 och 11 har nått steg tre

De här stationerna är ganska pilliga att måla. Landskapen är i stort sett färdiga i steg tre, men människorna är trixigare. Här behöver proportioner och vinklar vara de rätta. Svällande muskler behöver sitta någorlunda på rätt plats. Ingen bryr sig om ifall ett träd eller en gräsmatta är exakt, men människors kroppar behöver vara tillräckligt bra.

 

Stationerna 10 och 11, steg två

Nu är det dags för full ”technicolor”! Framför allt ser korsvägsstationen 11 ganska förfärlig ut. Men den kommer att bli lugnare, inte så spräcklig.

I det här skedet av korsvägen är den röda manteln borts. Den har hittills varit [host] den röda tråden som förenar bilderna. Så nu fick jag hitta på något annat. I station 10 får marken en hel del rött i sig, som torkat gräs och annan undervegetation brukar ha, särskilt i övergången mellan ljus och skugga. Det orangeröda kontrasterar bra med de blå tonerna i livklädnadens skuggpartier. Vartefter jag jobbar vidare kommer det vara en underton, när jag lägger på de solbelysta frövipporna.

I station 11 gör jag tvärt om, och vänder på steken. Visserligen blir korset rödare, men eftersom det är mycket hudtoner, med rosa och persikotoner, så gör jag gräset grönt. Varför det? Jo, för att rött (och dess mer dämpade varianter som rost, rosa, orange) ser ännu rödare ut om det är omgivet av grönt. Det är en optisk illusion — helt enkelt hur våra ögon fungerar, hur vi varseblir. Så jag utnyttjar det tricket för att få fram ett rött intryck, men jag använder nästan inget rent rött pigment.

 

En fråga om tidpunkter för Jesu lidande

Eftersom jag målar relativt realistisk, tänkte jag att jag ville ha ett allmänt ljus i bilderna som passar tidpunkterna för de olika händelserna under långfredagen.

Det enda jag var säker på var att Jesus gav upp andan klockan tre på eftermiddagen, och att det var mörkt och blev en jordbävning så att förlåten i templet rämnade. Det fick jag lära mig i skolan när jag var liten. Allt vi lärde oss före femte klass var absoluta sanningar, det är så ett barn uppfattar det.

Dags att googla fram ett svar. Hoppsan, det var inte helt enkelt. Som så vanligt när det gäller religiösa frågor är tolkningar och meningar delade.

En vanlig tidslinje för långfredagen ser ut så här:

Olika typer av rättegångar pågick hela natten. Jesus ställdes inför sanhedrin (stora rådet, ”riksdagen”), fördes inför Pilatus, som skickade honom till Herodes, som inte var road och returnerade Jesus till Pilatus. Sista vändan hos Pilatus övertygar denne om att inget brott begåtts av Jesus. Jesus pryglas brutalt, för att beveka rådet, men de kräver att han skall korsfästas. Pilatus tvår symboliskt sina händer, för att visa att han inte tar ansvar för domen som han förkunnar.

  • 8:00-8:30 (andra timmen) Jesus bär korset till Golgata.
  • 9:00 (tredje timmen) Jesus korsfästs.
  • 12:00 (sjätte timmen) Dagen blir mörk som natten, jordbävning.
  • 15:00 (nionde timmen) Jesus ger upp andan.
  • 18:00 Jesus tas ned från korset och läggs i graven.

Det finns ett problem med den här tidslinjen, och det är att lördagens Sabbat började vid solens nedgång på fredagen. Där och då räknade man dygnet från solens nedgång. Eftersom solen i Jerusalem går ned klockan 18:00 eller strax efter (beroende på årstid, och detta var i stort sett vid vårdagjämningen så vi kan räkna med tolv timmars dagsljus), och eftersom inget arbete fick utföras under sabbaten, så bör nedtagningen, svepningen, och gravläggningen ha skett tidigare än 18:00, enär de som utförde och åtföljde gravläggningen var tvungna att vara hemma när sabbaten började. Det hinns inte på en kvart.

Dessutom så undrar jag om det blev ljust igen direkt efter korsfästelsen, under de tre sista timmarna av dagen, eller om mörkret höll i sig.

Så jag beslöt att leta lite till.  Läs mer