Station 14, den sista, från början till slut

Korsvägens fjortonde station visar gravläggningen. Traditionellt har scenen två typiska framställningar: a) ett följe bärande Jesu kropp till graven och man ser ofta en öppning i klippan, och b) följet är inne i gravgrottan och antingen baxar de kroppen i graven (otidsenlig sarkofag) eller så ligger kroppen på en hylla (som på lit-de-parade).

Visuellt så söker jag en viss variation i bilderna. De två föregående stationerna är utomhus med en himmel som visar natt fast det är dag. Jag hade kunnat välja att göra station 14 från utsidan av graven, med natthimmel, och det skulle ha matchat stationerna 12 och 13.

Men jag valde att placera scenen inne i grottan, upplyst av facklor. Bland annat för att matcha inredningen i kyrkorummet. Golvet är ett honungsfärgat träslag (ek?), och det skiftar i färg beroende på ljuset, och metallerna i rummet är mässing, och båda får mycket varma toner när de är belysta av lampor och levande ljus. Så i varje bild har jag lagt in ett visst mått av varma färger, vid sidan av det blå, grå, och rosa (med grön accent). Nu får den 14 stationen ett varmt intryck, och en tanke jag har är att värmen förebådar uppståndelsens glädje, men först skall Jesu kropp läggas i gravens varma livmoder innan han föds — uppstår — på nytt.

Det röda återfinns här återigen i blodet i sidan och på pannan, men också i dess orangea varianter när ljuset spelar på grottans vägg. Blått och rosa är mer dämpat, men finns där.

I bildserien ser vi att jag radikalt ändrat vad jag först tänkte. Jag tyckte helt enkelt inte alls om den förebild som inspirerat bilden, eftersom det blev för mycket fokus på duken, och jag ville att blicken skulle koncentreras på själva händelsen. Så innan jag började med själva målningen behövde jag lösa problemet.  För att hitta nya idéer tittade jag på vad gamla mästare åstadkommit, och fann att Tizian gjort en ömsint och vacker gravläggning som passade mycket väl med mina övriga tankar kring bilden. Hans målning är mycket större, och med många människor, men jag kunde låna formerna för vad jag har målat från honom. Skiss och notan är från den första idén, och från och med undermålningen är det Tizian som inspirerar.

Station 13 alla steg

Den är färdigmålad, det fattas bara de romerska siffrorna.

Scenen visar när Jesu kropp är nedtagen från korset, och lagd i sin moder Marias famn. Det är fortfarande mörkt som på natten, fast det egentligen är dag. (Se mitt resonemang i posten En fråga om tidpunkter för Jesu lidande.)

Först tänkte jag mig att scenen skulle vara upplyst av facklor, men det kändes som om ljuset skulle bli alltför annorlunda mot de andra tavlorna. Det fick räcka att det är natt. Så vi kan tänka oss ett överjordiskt ljus som en spotlight som lyser upp figurerna. Korsets stam och stegen i bakgrunden blev jag tvungen att ändra från dimmigt belyst till siluett, eftersom det såg ut som solnedgång snarare än natt. Det har ändrats mellan steg två och tre.

För att få tillräcklig kontrast mellan Marias blå klädnad och himmelen fick jag göra ganska mörka skuggor inne i vecken.

I de tavlor som har mer än en figur har jag kunnant använda samma färger för ansikten och hud för alla personer. Men inte här, eftersom en är levande och den andre är ett lik. Döda människor får en mycket speciell hudfärg, den är mer blå och ser definitivt livlös ut. Så jag har ansträngt mig att framhålla skillnaden.

Jag har också försökt att få Marias sorg att vara värdig. Hon tittar upp mot himmelen, och man kan läsa in mycket känslor i det. Den tanke jag haft (vilket inte betyder att det är vad du ser, du tolkar som du ser det) är att hon söker styrka att uthärda smärtan.

Den ”röda tråden” kommer in här ganska uppenbart i hennes kläder, men också i blodet från såret i Jesu sida.

Här visar jag från idé, genom alla stadier, till avslutad målning:

Notan — en del av planeringsarbetet

Alla små Notan-studier

Notan-studier av alla 14 bilder

Efter ideskisserna behövde jag lösa hur fördelningen av valörerna skulle se ut. Eftersom bilderna är små behöver de en grafisk tydlighet så att man även på några meters håll kan se vad de föreställer.

Den metod jag använder för det kallas för Notan, efter en gammal god japansk princip för träsnitt och annan bildkomposition. Notan står för ljus-mörker (eller mörker-ljus). Man bestämmer ett visst antal valörer, och komponerar bilden utifrån dessa. Eftersom det verkliga antalet valörer som ögat kan se är mycket stort, brukar man förenkla genom att gruppera närliggande valörer. Man anser att de flesta människor kan se tydlig skillnad mellan tio valörer, men för en grafiskt lättläst bild är det för många.

Notan-studier kan ha två valörer eller flera. Jag valde att använda som mest fyra valörer, medelmörkt, medel, medelljust, och vitt. Någon bild har tre, och någon annan har fått en extra valör. En viktig faktor att ta hänsyn till var att bilderna inte skulle uppfattas som alltför mörka för det mycket ljusa rum de ska hänga i.

De största kontrasterna lade jag i och kring Jesus, som ju är huvudpersonen i korsvägstavlorna.

Variationer på tema, 3 bilder visas 2 sekunder vardera om du klickar på den.

Utgående från idéskisserna gjorde jag Notan-arbetet i datorn. Då kunde jag arbeta i lager i bildbehandlaren och utgående från en linjeteckning göra flera olika versioner där jag med ett enkelt klick kunde byta en valör till en annan. Några av bilderna var lätta, medan andra krävde att jag experimenterade en del för att få bilden så tydlig som möjligt. Klicka på bilden Variationer på tema, så får du tre exempel på hur det kunde se ut.

Sedan tittade jag på helheten — alla 14 bilder tillsammans. Varje tavla för sig måste fungera som en solitär, men också smälta in i helheten. Så det blev några smärre ändringar.

Bilderna 1-9 är ganska lika varandra, men sedan uppstår frågor. Den röda manteln är borta från och med bild 10. Och det finns frågor att lösa vad gäller dagsljuset, så några bilder kommer eventuellt att förändras en smula vad gäller valör.

Nästa steg var att lägga till bra bakgrunder, från Jerusalem. Kommer snart i en dator nära dig.

Klicka på bilderna för att se större versioner, och animeringen.

Proceduren i stora drag

Omkring två tredjedelar av arbetet sker innan jag ens börjar med målningen.

Först hämtar jag inspiration och idéer, för att kunna utarbeta ett system så att bilderna hänger ihop visuellt och konceptuellt. Jag gör ett urval från det material jag samlat, som till exemple från skisser där jag prövat olika utföranden. Eftersom tavlorna blir mycket små för den här typen av målning bestämde jag att bilderna behöver vara grafiskt enka — det ska vara lätt att se vad de föreställer, så det blir inget myller av människor, inga detaljer, och bilderna blir relativt sett hårt beskurna om man jämför med många av de äldre korsvägstavlorna i konsthistorien.

När allt detta är gjort är det dags att sätta pennan till pappret och få ett grepp om helheten, genom vad jag kallar för idéskisser. Jag kan fortfarande ändra mig på det här stadiet.

Nästa steg blir att studera hur ljus och mörker skall fördelas i bilderna. Jag gör det genom en västvärldsvariant av en traditionell japansk metod som kallas för Notan, vilket betyder just ljus-mörker. (Eller möjligen mörker-ljus.)

  • söka inspiration, idéer
  • skapa ett system
  • urval
  • grafisk enkelhet
  • balansera bilderna sinsemellan
  • ideskisser
  • Notan studier

Nästa steg blir:

  • Teckning i formatet A4, på pastellpapper
  • Målningen kan påbörjas