Station 14, den sista, från början till slut

Korsvägens fjortonde station visar gravläggningen. Traditionellt har scenen två typiska framställningar: a) ett följe bärande Jesu kropp till graven och man ser ofta en öppning i klippan, och b) följet är inne i gravgrottan och antingen baxar de kroppen i graven (otidsenlig sarkofag) eller så ligger kroppen på en hylla (som på lit-de-parade).

Visuellt så söker jag en viss variation i bilderna. De två föregående stationerna är utomhus med en himmel som visar natt fast det är dag. Jag hade kunnat välja att göra station 14 från utsidan av graven, med natthimmel, och det skulle ha matchat stationerna 12 och 13.

Men jag valde att placera scenen inne i grottan, upplyst av facklor. Bland annat för att matcha inredningen i kyrkorummet. Golvet är ett honungsfärgat träslag (ek?), och det skiftar i färg beroende på ljuset, och metallerna i rummet är mässing, och båda får mycket varma toner när de är belysta av lampor och levande ljus. Så i varje bild har jag lagt in ett visst mått av varma färger, vid sidan av det blå, grå, och rosa (med grön accent). Nu får den 14 stationen ett varmt intryck, och en tanke jag har är att värmen förebådar uppståndelsens glädje, men först skall Jesu kropp läggas i gravens varma livmoder innan han föds — uppstår — på nytt.

Det röda återfinns här återigen i blodet i sidan och på pannan, men också i dess orangea varianter när ljuset spelar på grottans vägg. Blått och rosa är mer dämpat, men finns där.

I bildserien ser vi att jag radikalt ändrat vad jag först tänkte. Jag tyckte helt enkelt inte alls om den förebild som inspirerat bilden, eftersom det blev för mycket fokus på duken, och jag ville att blicken skulle koncentreras på själva händelsen. Så innan jag började med själva målningen behövde jag lösa problemet.  För att hitta nya idéer tittade jag på vad gamla mästare åstadkommit, och fann att Tizian gjort en ömsint och vacker gravläggning som passade mycket väl med mina övriga tankar kring bilden. Hans målning är mycket större, och med många människor, men jag kunde låna formerna för vad jag har målat från honom. Skiss och notan är från den första idén, och från och med undermålningen är det Tizian som inspirerar.

Annonser

Stationerna 10 och 11, undermålning

Nu kör jag dem två och två, och just de här två korsvägsstationerna är ganska lika i och med att det som utspelas äger rum utanför stadens murar. Nu finns inte Golgata kvar i den form den hade på Jesu tid, eftersom det är en liten sten som sticker up inne i en kyrka. Så här kan jag inte följa den princip som jag använt för bakgrunderna i de andra tavlorna i korsvägen — att låta dagens Via Dolorosa och de faktiska stationerna integreras i bilderna.

Från och med station 10 och framåt så blir det en annan typ av bakgrund. Här valde jag landskapet kring Jerusalem. I station 10 antyder jag byggnader högst upp på kullen till vänster, och de kan tänkas föreställa tempelberget som reser sig mot himlen.  Station 11 tittar ut åt et annat håll. Men i båda blånar bergen i fjärran.

Stationerna 4, 5 och 6 påbörjas med undermålning

För att göra livet lite enklare, så jobbar jag med tavlorna i grupper om tre. Då kan jag använda samma färg i alla tre och slipper söka efter den för varje tavla, och särskilt jesusfiguren får ett enhetligt utseende vad gäller färg.

Här har vi undermålningarna för nästa ”batch”.

Fjärde stationen: Jesus möter sin moder Maria.

Femte stationen: Simon från Cyrene hjälper Jesus att bära korset.

Sjätte stationen: Veronika torkar Jesu ansikte. Här har jag valt att inte visa det avtryck av Jesu ansikte som enligt berättelser fastnade på duken. Ibland anses det att bilden förmodligen var  svepningen som finns i Turin. När den visades allmänt var den vikt så att ansiktet syntes. I vatikanen förvaras en tygbit som sägs vara svetteduken, men ingen bild syns på den i dag. Och så finns det minst två dukar till i Italien. Sammantaget blir det lite väl osäkert rörande vad som är vad.

Berättelsen är ju mycket charmerande, och visar på Veronikas omtänksamhet och barmhärtighet, vilket är sanna och goda egenskaper, även om hon själv skulle vara en legend.

Namnet Veronika tvistar de lärde om. Dels anses det komma från Grekland och länderna däromkring, och vara en latinisering av Berenike. Grekerna uttalar B och V med samma ljud som ligger någonstans mellan de två, och steget från Berenike till Veronika är inte långt. Sedan finns det en uppfattning om att bilden av Kristus gett upphov till damens namn. Vera icona, den sanna bilden, drogs ihop till Veronika.

Station 3 får en ändring

Trots noggranna förberedelser uptäcker man ibland när man väl börjat själva målandet att något inte fungerar som tänkt. Bakgrunden till den tredje stationen var för plottrig på fel ställe, så jag gjorde om den.

Eftersom scenen är utomhus i starkt solsken, så ser undermålningen rätt så hysterisk ut. Den föregående versionen var för blek för att ge intryck av solsken. När jag fortsätter att arbeta på målningen kommer färgerna att dämpas, men eftersom undermålningen är färgstark kommer känslan av solsken att finnas där.

3:e stationen, ny undermålning

Undermålning för stationerna 1, 2 och 3

Sist jag skrev om skapandeprocessen visade jag teckningarna för de första tre stationerna.

Nästa steg på vägen är att göra en undermålning. Den sätter ljusets kvantitet och kvalitet. Jag följer de riktlinjer för  valörer som jag satte up i Notan-studierna, men justerar för att de stora fälten består av både ljus och skugga, när de är direkt belysta av solen.

Undermålningen ska ha starka grälla färger, eftersom varje färg som jag målar över den kommer att dämpa färgerna. Skulle jag börja med dämpade grånade kulörer där det är solljus skulle jag tappa intrycket av ljus och skugga.

I den första bilden ska det visuella intrycket av Pilatus vara underordnat. Han sitter bekvämt i skuggan, och får därför inga stora kontraster, och han får en mer dämpad undermålning. Jesusgestalten däremot belyses av förmiddagssolen, antigen genom ett fönster eller om vi tänker oss att han står på den öppna gården medan Pilatus sitter under ett utskjutande tak. Därför får Jesus en mycket kraftigare undermålning, för han skall framhävas.