Station 14, den sista, från början till slut

Korsvägens fjortonde station visar gravläggningen. Traditionellt har scenen två typiska framställningar: a) ett följe bärande Jesu kropp till graven och man ser ofta en öppning i klippan, och b) följet är inne i gravgrottan och antingen baxar de kroppen i graven (otidsenlig sarkofag) eller så ligger kroppen på en hylla (som på lit-de-parade).

Visuellt så söker jag en viss variation i bilderna. De två föregående stationerna är utomhus med en himmel som visar natt fast det är dag. Jag hade kunnat välja att göra station 14 från utsidan av graven, med natthimmel, och det skulle ha matchat stationerna 12 och 13.

Men jag valde att placera scenen inne i grottan, upplyst av facklor. Bland annat för att matcha inredningen i kyrkorummet. Golvet är ett honungsfärgat träslag (ek?), och det skiftar i färg beroende på ljuset, och metallerna i rummet är mässing, och båda får mycket varma toner när de är belysta av lampor och levande ljus. Så i varje bild har jag lagt in ett visst mått av varma färger, vid sidan av det blå, grå, och rosa (med grön accent). Nu får den 14 stationen ett varmt intryck, och en tanke jag har är att värmen förebådar uppståndelsens glädje, men först skall Jesu kropp läggas i gravens varma livmoder innan han föds — uppstår — på nytt.

Det röda återfinns här återigen i blodet i sidan och på pannan, men också i dess orangea varianter när ljuset spelar på grottans vägg. Blått och rosa är mer dämpat, men finns där.

I bildserien ser vi att jag radikalt ändrat vad jag först tänkte. Jag tyckte helt enkelt inte alls om den förebild som inspirerat bilden, eftersom det blev för mycket fokus på duken, och jag ville att blicken skulle koncentreras på själva händelsen. Så innan jag började med själva målningen behövde jag lösa problemet.  För att hitta nya idéer tittade jag på vad gamla mästare åstadkommit, och fann att Tizian gjort en ömsint och vacker gravläggning som passade mycket väl med mina övriga tankar kring bilden. Hans målning är mycket större, och med många människor, men jag kunde låna formerna för vad jag har målat från honom. Skiss och notan är från den första idén, och från och med undermålningen är det Tizian som inspirerar.

Annonser

Stationerna 10 och 11, undermålning

Nu kör jag dem två och två, och just de här två korsvägsstationerna är ganska lika i och med att det som utspelas äger rum utanför stadens murar. Nu finns inte Golgata kvar i den form den hade på Jesu tid, eftersom det är en liten sten som sticker up inne i en kyrka. Så här kan jag inte följa den princip som jag använt för bakgrunderna i de andra tavlorna i korsvägen — att låta dagens Via Dolorosa och de faktiska stationerna integreras i bilderna.

Från och med station 10 och framåt så blir det en annan typ av bakgrund. Här valde jag landskapet kring Jerusalem. I station 10 antyder jag byggnader högst upp på kullen till vänster, och de kan tänkas föreställa tempelberget som reser sig mot himlen.  Station 11 tittar ut åt et annat håll. Men i båda blånar bergen i fjärran.

Stationerna 7, 8 och 9, steg fyra

Nästan färdiga! Jag sparar det allra sista fingranskningsarbetet till sist, för jag vill inte fastna i att göra varje tavla ”perfekt” — då riskerar jag att inte bli klar i tid. ”Tänket” är lite olika i de skilda stadierna, och medan jag målar vill jag hoppa över det tillstånd hjärnan befinner sig i när man fullbordar verken.  Jag vill få hela korsvägens serie färdigmålad, och sedan sätta dit sifforna på ett snyggt sätt. Hittills har jag bara indikerat var siffrorna skall vara, men det är bättre att putsa på dem när tavlan är klar. Jag kommer också att gå över de kanter och gränser som behöver det, och göra eventuella ändringar. Men först skall alla bilder vara målade.

Här visar jag också korsvägens station 9, Jesus faller för tredje gången. Den gjordes i April, som arbetsprov, så den har varit klar sedan dess. Och då tänkte jag inte på att fota stadierna, så den har jag bara som färdig tavla. (Minus siffror, då hade vi inte bestämt om siffrorna skulle sitta på ramen eller vara i bilden.) Jag behöver nog ändra håret och törnekronan, för att de ska vara enhetliga med de andra bilderna. Jesus blev lite väl blond för att se ut någorlunda som en judisk man. När jag började på allvar med hela korsvägen tyckte jag att ett mörkbrunt hår var mer passande. Han har däremot fått ett ganska ljust ansikte. Det är för att jag ville att huden skulle kontrastera ganska mycket mot håret. Och så kan man tänka sig att en snickare tillbringar arbetsdagen mer i skuggan än vad till exempel en bonde eller herde gör.