Kategori Bakgrund

Nov 8 2012

Korsvägens stationer med romerska siffror

Traditionellt brukar korsvägens tavlor (eller skulpturer, reliefer) vara numrerade. Ibland i tavlorna, ibland på ramen, eller en skylt fästad på ramens över- eller underkant. Det brukar vara romerska siffror.

De här stationerna skulle ha numreringen i själva tavlorna. De behövde vara lika i stil genom hela serien, och vara läsliga både med mörk och ljus bakgrund. Det betydde att det krävdes två färger, svart och ‘guld’. Det svarta står ut mot ljus bakgrund, och ‘guldet’ lyser mot mörk bakgrund.

Siffrorna är bara 1,5 cm höga, vilket var allt som det lilla formatet tillät.

I bilderna nedan ser du exempel på två tavlor med numrering. En ljus och en mörk bakgrund. Jag kommer inte att visa alla numrerade tavlor, de här två exemplen räcker.

Nov 7 2012

Station 14, den sista, från början till slut

Korsvägens fjortonde station visar gravläggningen. Traditionellt har scenen två typiska framställningar: a) ett följe bärande Jesu kropp till graven och man ser ofta en öppning i klippan, och b) följet är inne i gravgrottan och antingen baxar de kroppen i graven (otidsenlig sarkofag) eller så ligger kroppen på en hylla (som på lit-de-parade).

Visuellt så söker jag en viss variation i bilderna. De två föregående stationerna är utomhus med en himmel som visar natt fast det är dag. Jag hade kunnat välja att göra station 14 från utsidan av graven, med natthimmel, och det skulle ha matchat stationerna 12 och 13.

Men jag valde att placera scenen inne i grottan, upplyst av facklor. Bland annat för att matcha inredningen i kyrkorummet. Golvet är ett honungsfärgat träslag (ek?), och det skiftar i färg beroende på ljuset, och metallerna i rummet är mässing, och båda får mycket varma toner när de är belysta av lampor och levande ljus. Så i varje bild har jag lagt in ett visst mått av varma färger, vid sidan av det blå, grå, och rosa (med grön accent). Nu får den 14 stationen ett varmt intryck, och en tanke jag har är att värmen förebådar uppståndelsens glädje, men först skall Jesu kropp läggas i gravens varma livmoder innan han föds — uppstår — på nytt.

Det röda återfinns här återigen i blodet i sidan och på pannan, men också i dess orangea varianter när ljuset spelar på grottans vägg. Blått och rosa är mer dämpat, men finns där.

I bildserien ser vi att jag radikalt ändrat vad jag först tänkte. Jag tyckte helt enkelt inte alls om den förebild som inspirerat bilden, eftersom det blev för mycket fokus på duken, och jag ville att blicken skulle koncentreras på själva händelsen. Så innan jag började med själva målningen behövde jag lösa problemet.  För att hitta nya idéer tittade jag på vad gamla mästare åstadkommit, och fann att Tizian gjort en ömsint och vacker gravläggning som passade mycket väl med mina övriga tankar kring bilden. Hans målning är mycket större, och med många människor, men jag kunde låna formerna för vad jag har målat från honom. Skiss och notan är från den första idén, och från och med undermålningen är det Tizian som inspirerar.

Nov 3 2012

Station 12 ändrad

Eftersom de omgivande stationerna har större färintensitet gjorde jag om station 12 vad gäller bakgrunden. Jag har också städat upp alla kanter och linjer.

Däremot har jag inte get fotot korrekta färger, eftersom jag postar det här när det är mörkt ute. Det behövs dagsljus för att se färgerna korrekt. Så den kan vara både för mörk och för intensiv. Det gäller föresten alla bilder jag visat hittils.

Station 12, steg fyra

Nov 1 2012

Station 12, undermålning och steg 3

Efter att långsamt ha stegrat känslan av ljus i tavlorna, så kom jag till station 12, Jesus ger upp andan. Enligt berättelsen blev det redan vid korsfästelsen mörkt som på natten. (Se min diskussion om ljusförhållandena under den dagen.) Jag vill visa den dramatiken tydligt, så de sista tavlorna är målade med tanke på att det är nattmörkt.

De två föregående stationerna i korsvägen, 10 och 11, målas ibland med mörk och stormig himmel, och jag förstår mycket väl den symboliken. Men för mig kändes det angeläget att de hemskheter som människor kan begå mot varandra inte illustreras av en scenograf. Det kan vara en strålande dag, som kontrasterar mot vad som sker. Det onda göms inte i fysiskt mörker, utan det sker i alla sorters ljus och väderlekar.

Station 12 har jag avsiktligt lämnat ofärdig (i steg 3, och det behövs inte mer), eftersom jag är osäker på hur bakgrunden (enbart natthimmel, men med lite scenografiskt drama i ljuset) kommer att fungera med de följande två stationerna. I själva verket målade jag den redan efter station 3, men jag visar den här i nummerordning.

Framför allt tror jag att intensiteten i bakgrunden behöver ändras, den ser nu lite ”mjölkig” ut. Vi får se vad jag kan hitta på. Konceptet kommer inte att ändras, här är det drama som gäller! Från strålande dag till natt från en bild till en annan.

Okt 28 2012

Stationerna 10 och 11 har nått steg tre

De här stationerna är ganska pilliga att måla. Landskapen är i stort sett färdiga i steg tre, men människorna är trixigare. Här behöver proportioner och vinklar vara de rätta. Svällande muskler behöver sitta någorlunda på rätt plats. Ingen bryr sig om ifall ett träd eller en gräsmatta är exakt, men människors kroppar behöver vara tillräckligt bra.

 

Okt 27 2012

Stationerna 10 och 11, undermålning

Nu kör jag dem två och två, och just de här två korsvägsstationerna är ganska lika i och med att det som utspelas äger rum utanför stadens murar. Nu finns inte Golgata kvar i den form den hade på Jesu tid, eftersom det är en liten sten som sticker up inne i en kyrka. Så här kan jag inte följa den princip som jag använt för bakgrunderna i de andra tavlorna i korsvägen — att låta dagens Via Dolorosa och de faktiska stationerna integreras i bilderna.

Från och med station 10 och framåt så blir det en annan typ av bakgrund. Här valde jag landskapet kring Jerusalem. I station 10 antyder jag byggnader högst upp på kullen till vänster, och de kan tänkas föreställa tempelberget som reser sig mot himlen.  Station 11 tittar ut åt et annat håll. Men i båda blånar bergen i fjärran.